Dag 4 – Din första hundEftersom att jag har lite smått beslutsångest över just den här "din första hund" så kommer jag skriva om två stycken hundar. :P
Min första alldeles egna hund som va skriven på mig var en långhårig collie tik som hette Ziglines Dream Shalada, kallades för Traysy.
Jag hade länge försökt övertala min mamma och låtsas pappa till att jag skulle få skaffa en hund.
Efter ett tag gav dom med sig och jag hade letat runt efter kennlar. Hittade Ziglines och började maila med henne, tanken var att jag skulle ha en blue merle tik på foder.
Men de blev aldrig riktigt så.
En dag så skulle vi åka och hälsa på mormor i hennes sommarstuga som låg utanför malmköping.
Men först skulle vi en sväng till rusta i Eskilstuna.
Vi åkte och efter ett tag så såg jag hur vi passerade rusta och blev lite fundersam över vart vi skulle men sa ingenting.
Efter ett tag så sa min låtsas pappa, "du kanske har förstått att vi inte ska till rusta, vi ska åka och titta på en hund".
Där och då så kände jag hur besviken jag blev, jag hade ju bestämt med en uppfödare om att jag skulle ha en på foder. Men sa ingenting.
Jag hade länge försökt övertala min mamma och låtsas pappa till att jag skulle få skaffa en hund.
Efter ett tag gav dom med sig och jag hade letat runt efter kennlar. Hittade Ziglines och började maila med henne, tanken var att jag skulle ha en blue merle tik på foder.
Men de blev aldrig riktigt så.
En dag så skulle vi åka och hälsa på mormor i hennes sommarstuga som låg utanför malmköping.
Men först skulle vi en sväng till rusta i Eskilstuna.
Vi åkte och efter ett tag så såg jag hur vi passerade rusta och blev lite fundersam över vart vi skulle men sa ingenting.
Efter ett tag så sa min låtsas pappa, "du kanske har förstått att vi inte ska till rusta, vi ska åka och titta på en hund".
Där och då så kände jag hur besviken jag blev, jag hade ju bestämt med en uppfödare om att jag skulle ha en på foder. Men sa ingenting.
Vi kom fram och de visade sig vara uppfödaren jag mailat till som vi hade åkt till.
Vi gick runt huset och där såg jag Traysy springa inne på den inglasade verandan och se vettskrämd ut och inte riktigt veta vart hon skulle ta vägen. :/
Vi gick in och hon kom fram till mig och nosade lite försiktigt för att sen springa iväg.
Dom frågade om jag ville ha henne och jag kunde verkligen inte säga nej, hon såg så rädd ut.
Nu skulle jag backat och funderat om jag hade träffat en så rädd hund.
Vi fikade, skrev papper och sen så visade hon mig valpen jag skulle haft egentligen.
Kändes sådär, fast jag va överlycklig ändå.
Traysy blev mer och mer framåt men va fortfarande väldigt rädd av sig men helt klart betydligt mycke bättre.
Dock så blev de lite för mycke för henne när jag flyttade till stan, hon gillade de inte alls så efter ett tag så fick hon bo hemma hos min mamma och låtsas pappa där hon trivdes.
Och de är så vi kommer till hund nr 2 som oxå kan klassas som en slags hund nr 1,
Hon va den första hunden jag köpte för egna pengar och min första valp.
Hon va/är en blandras mellan Schäfer och Rottweiler och hennes namn blev Kiwi.
Jag och min då varande kille skaffade Kiwi och allt kändes bra, de enda jobbiga va att vi bodde högst upp och de va jobbigt att bära ner henne för alla små kissrundor. Men hon va en väldigt snäll valp som lär en sova hela nätterna utan nått pip eller kisspölar när man vaknade. Man brukade till och med få väcka henne för att få med henne ut. :P
Hon va otroligt lättlärd och blev snabbt den som betydde allt, den som fick mig att må bättre mitt i allt.
(min pappa hade gått bort ganska nyligen då.)
Efter ett tag så tog de även slut mellan mig och killen och jag träffade en ny i Örebro.
Kiwi följde med mig dit och vi brukade vara där i veckorna när han jobbade på annan ort.
Vi brukade gå runt och utforska Örebro och hittade en runda som vi brukade gå nästan varje dag, en runda på 2h med massa lek och godis sök. När vi inte va ute så va vi inne och tränade på lite olika trix, tända lampan bland annat. :P
Jag mådde inte speciellt bra under den här tiden men Kiwi fick mig att tänka på annat och göra annat än att sitta hemma och deppa. Men så fick jag en tid då jag fick för mig att jag inte tog hand om henne som jag borde och istället för att stötta mig så höll min dåvarande kille med. Han intalade mig till att jag inte tog hand om henne, att de va bäst att hon fick flytta.
Jag bröt ihop, pratade med dom på praktiken jag va på och dom stöttade mig inte heller.
De va inte många som stöttade, de va fler som talade om för mig att jag inte tog hand om henne som man borde.
Men jag vet nu idag att jag visst gjorde de.
Iallafall så fick den som betydde allt för mig flytta ifrån mig, kändes som en del av mig försvann den dagen hon flyttade.
Men hon flyttade iaf till ett bra hem, till en kompis. Och jag får träffa henne, vilket betyder mer än ni anar.
De tråkiga i allt är att folk har spridit rykten om att jag aldrig va ut med henne, att jag lät henne kissa och bajsa inne, att jag aldrig aktiverade henne.
Om 2h promenad med massa träning utöver våra små kissrundor va att aldrig va ute med henne så stämmer de.
(Hade tänkt ha en bild på henne här men bloggen verkar inte vilja.)
Vi gick runt huset och där såg jag Traysy springa inne på den inglasade verandan och se vettskrämd ut och inte riktigt veta vart hon skulle ta vägen. :/
Vi gick in och hon kom fram till mig och nosade lite försiktigt för att sen springa iväg.
Dom frågade om jag ville ha henne och jag kunde verkligen inte säga nej, hon såg så rädd ut.
Nu skulle jag backat och funderat om jag hade träffat en så rädd hund.
Vi fikade, skrev papper och sen så visade hon mig valpen jag skulle haft egentligen.
Kändes sådär, fast jag va överlycklig ändå.
Traysy blev mer och mer framåt men va fortfarande väldigt rädd av sig men helt klart betydligt mycke bättre.
Dock så blev de lite för mycke för henne när jag flyttade till stan, hon gillade de inte alls så efter ett tag så fick hon bo hemma hos min mamma och låtsas pappa där hon trivdes.
Och de är så vi kommer till hund nr 2 som oxå kan klassas som en slags hund nr 1,
Hon va den första hunden jag köpte för egna pengar och min första valp.
Hon va/är en blandras mellan Schäfer och Rottweiler och hennes namn blev Kiwi.
Jag och min då varande kille skaffade Kiwi och allt kändes bra, de enda jobbiga va att vi bodde högst upp och de va jobbigt att bära ner henne för alla små kissrundor. Men hon va en väldigt snäll valp som lär en sova hela nätterna utan nått pip eller kisspölar när man vaknade. Man brukade till och med få väcka henne för att få med henne ut. :P
Hon va otroligt lättlärd och blev snabbt den som betydde allt, den som fick mig att må bättre mitt i allt.
(min pappa hade gått bort ganska nyligen då.)
Efter ett tag så tog de även slut mellan mig och killen och jag träffade en ny i Örebro.
Kiwi följde med mig dit och vi brukade vara där i veckorna när han jobbade på annan ort.
Vi brukade gå runt och utforska Örebro och hittade en runda som vi brukade gå nästan varje dag, en runda på 2h med massa lek och godis sök. När vi inte va ute så va vi inne och tränade på lite olika trix, tända lampan bland annat. :P
Jag mådde inte speciellt bra under den här tiden men Kiwi fick mig att tänka på annat och göra annat än att sitta hemma och deppa. Men så fick jag en tid då jag fick för mig att jag inte tog hand om henne som jag borde och istället för att stötta mig så höll min dåvarande kille med. Han intalade mig till att jag inte tog hand om henne, att de va bäst att hon fick flytta.
Jag bröt ihop, pratade med dom på praktiken jag va på och dom stöttade mig inte heller.
De va inte många som stöttade, de va fler som talade om för mig att jag inte tog hand om henne som man borde.
Men jag vet nu idag att jag visst gjorde de.
Iallafall så fick den som betydde allt för mig flytta ifrån mig, kändes som en del av mig försvann den dagen hon flyttade.
Men hon flyttade iaf till ett bra hem, till en kompis. Och jag får träffa henne, vilket betyder mer än ni anar.
De tråkiga i allt är att folk har spridit rykten om att jag aldrig va ut med henne, att jag lät henne kissa och bajsa inne, att jag aldrig aktiverade henne.
Om 2h promenad med massa träning utöver våra små kissrundor va att aldrig va ute med henne så stämmer de.
(Hade tänkt ha en bild på henne här men bloggen verkar inte vilja.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar