Igår gick jag med Diesel på en extra sväng i förhoppning om att den dåliga känslan jag hade inom mig skulle försvinna.
Men ne de gjorde den inte, de blev snarare värre. Så fort jag kollade på honom så rann tårarna, de har gått ca 10 dagar sen han började med medicinen och de enda jag har märkt är att han drar sig undan mer. I vanliga fall så brukar han vilja vara där jag är, men nu ligger han helst i eller under sängen och kommer inte fram försen man ropar att vi ska gå ut. (Han kommer inte fram om man bara ropar på honom.)
Går man upp för att se vart han är så börjar han skaka när han ser att man tittar på honom. :(

Allt känns mest piss, man känner sig mest värdelös när man ser hur han är.
Vad gjorde jag för fel?
De är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud så fort jag blir själv så de finns inte. :(

Och när jag mår dåligt så försvinner min hungerskänsla å jag glömmer bort att äta så jag har gått ner i vikt oxå vilket inte alls är bra.

Usch på de här, jag vill att allt ska bli bra nu.
Vill att Diesel ska må bra!
Ibland känns de som att jag kanske borde inse att jag inte är rätt för honom, att han kanske skulle få de bättre hos nån annan.
Men sen finns de två personer som skrämt mig angående omplacering, jag vill inte att han ska hamna hos nån som är som dom. Då skulle han må sämre å jag skulle må skit jag med.

Och skulle han klara av en omplacering? Ibland är jag tveksam.

Har haft den bästa  promenaden med Diesel nånsin idag, han va tyst trots att vi mötte cyklar och människor. Visst reagerade han men inte alls på samma sätt, så de känns ju som att träningen går åt rätt håll nu iaf. :)
Sen hoppas jag på att jag kommer lyckas få honom att sluta va rädd för rottisarna oxå, vet dock inte riktigt hur jag ska få de att funka.


Och Texas va guld ute han oxå. :)
Vi mötte en dobermann och de gick kalas bra, något stirrig men inte alls som han brukar så de känns skönt. :)

Ursäkta för alla depp inlägg här men de är så jag är just nu.

(och väldigt ofta annars oxå om man läser här. xD)

De känns mest tungt just nu och Texas gör de inte lättare precis. :/
Här om dagen flög han på Diesel när vi va ute och gick igen.
Patrik hade Amber, jag hade Texas och Anna hade Diesel.
Texas gick jätte bra i kopplet så han hade slappt koppel och gick bredvid mig.
Helt plötsligt fick Diesel för sig att skälla å pang så flög Texas på honom för de. :/
Vilket resulterade i en ännu räddare Diesel som morrar så fort han hör att Texas rör sig. :(

Ibland känns de som att jag kanske borde ta och inse att de inte kommer att funka, men jag vill så gärna få de att funka. :/ Önskar att ja kunde trolla.

Man kan aldrig riktigt slappna av, inte ens hemma.
De känns i kroppen kan jag lova.

De ska va kul att ha hund! De ska inte kännas såhär!
De är när de känns så här som man längtar tillbaka till tiden då man hade Traysy eller Laffen, då när de va kul att ha hund.

Kan inte sluta tänka på att jag kanske kommer behöva omplacera nån av mina hundar. :(
De känns hur jobbigt som helst.
Och de känns inte bättre när Diesel är tjurigare än vanligt mot rottisarna. :(

Allt känns mest piss, känns precis lika jobbigt nu som när ja va tvungen å lämna ifrån mig Kiwisen.
Så fort man blir ensam så rinner tårarna och tankarna snurrar.
De va inte så här de skulle bli! Jag vill att allt ska funka.

     

Gamla bilder, ny redigering.
Ska alldeles straxt åka in till stan för att träffa Karin och hennes voffar och gå en promenad samt träna lite. Håller tummarna för att vi kommer få en lyckad promenad/träning jag och Diesel.

 

Va ju in med Diesel till veterinären för ett par dagar sen.
Kändes bra med den nya veterinären, han kände igenom, och lyssnade på honom ordentligt så de gjorde att de kändes bättre, plus att han förklarade lite mer vad han gjorde och berättade att han trodde att de va början till epilepsi som han hade.
Men de behövde aldrig utvecklas till epilepsi om man lyckades få ner hans stressnivå, så han fick ta blodprov för å se om hans levervärden va bra och isåfall skulle han få medicin mot stressen.

Och troligtvis så är de stressen blandat med rädsla som har utlöst hans anfall. :/
Pratade med veterinären om att han verkade rädd för rottisarna hemma och att andra veterinären sa att jag borde fundera på att omplacera nån av dom. el avlivning.  Han tyckte inte att de skulle behövas, utan att vi skulle testa om medicinen kunde hjälpa till att få ner stressnivån så att man kan träna honom till att bli lugnare. Lyckades inte de så skulle han få testa en starkare medicin och lyckades inte de heller så sa han att man kunde börja fundera på de. Han tyckte verkligen inte att man skulle ge upp utan att ha testat allt man kan först.

Kändes mycke bättre med den här veterinären som upplyste en om att de gick att göra så för den andra nämde ingenting om de utan de lät mest som att allt va kört.
Att han va en för stressad individ.

Aja efter de besöket så kändes de lite hoppfullare och lite bättre så nu håller jag tummarna för att han kommer få den medicinen och att de kommer att hjälpa.

Diesel fick ett till sånt där anfall idag, så ska in till veterinären 14:20.
tyvärr fick jag inte tag på vår vanliga veterinär så de blir en ny, känns sådär.

Hoppas på att de kommer kännas bättre när jag ska in dit än vad de gör nu.


Innan de här hände så sprang jag ju självklart på en människa som återigen sa att jag borde avliva Diesel, att han inte klarar av samhället.

Jag vill bara lägga mig ner och försvinna.
Mår piss, kan inte sluta tänka på att jag egentligen kanske borde omplacera nån av mina hundar.
Jag vill inte, jag vill bara få de att funka.
Bajs, blä!


Och idag så fick Petra en ny ägare oxå, känns piss att jag inte hinner säga hejdå till henne innan hon flyttar. Just nu trivs jag inte alls med mitt liv.

Nu har jag varit hos veterinären med Diesel.

Inte de roligaste men han va frisk iallafall, som tur är.

Dock så tyckte veterinären att jag borde fundera på att omplacera honom. :/

Känns som att allt håller på och rasar, vill bara gå och gräva ner mig och slippa tänka på de.

Jag vill ha kvar min älskade voffe. :(

Gick ut och testade ta lite ego bilder. Blev väl sådär.
Linnet blev genomskinligt, trodde inte de skulle synas så mycke som de faktiskt gör så lär bli ut en sväng till och försöka få till nya bilder. :P
Grannarna lär ju undra vad jag håller på med. xD

Ligger i sängen å är sådär extremt fotosugen igen. Önskar att de fanns nån i närheten som inte hade haft nått emot å stå framför kameran. :P 

Men nu finns de ju ingen i närheten så funderar på att försöka få till ego bilder utomhus. Får se hur de går.. 

De är vid såna här tillfällen som man önskar att vi aldrig hade klippt ner häcken på våran tomt. xD