Blogg

lördag 31 augusti 2013

Igår gick jag med Diesel på en extra sväng i förhoppning om att den dåliga känslan jag hade inom mig skulle försvinna.
Men ne de gjorde den inte, de blev snarare värre. Så fort jag kollade på honom så rann tårarna, de har gått ca 10 dagar sen han började med medicinen och de enda jag har märkt är att han drar sig undan mer. I vanliga fall så brukar han vilja vara där jag är, men nu ligger han helst i eller under sängen och kommer inte fram försen man ropar att vi ska gå ut. (Han kommer inte fram om man bara ropar på honom.)
Går man upp för att se vart han är så börjar han skaka när han ser att man tittar på honom. :(

Allt känns mest piss, man känner sig mest värdelös när man ser hur han är.
Vad gjorde jag för fel?
De är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud så fort jag blir själv så de finns inte. :(

Och när jag mår dåligt så försvinner min hungerskänsla å jag glömmer bort att äta så jag har gått ner i vikt oxå vilket inte alls är bra.

Usch på de här, jag vill att allt ska bli bra nu.
Vill att Diesel ska må bra!
Ibland känns de som att jag kanske borde inse att jag inte är rätt för honom, att han kanske skulle få de bättre hos nån annan.
Men sen finns de två personer som skrämt mig angående omplacering, jag vill inte att han ska hamna hos nån som är som dom. Då skulle han må sämre å jag skulle må skit jag med.

Och skulle han klara av en omplacering? Ibland är jag tveksam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar