Usch de kan komma dagar då jag verkligen är super arg på pappa,
men de går över lika fort när jag kommer på mig själv med att han inte finns längre.
Finns så mycke saker han gjorde som jag aldrig kommer förstå mig på.
Som att "avliva" 2 helt friska hundar, när han ringde och berättade att dom hade avllivat alla 3 hundarna så va jag med Sandra på Power Meet i västerås, kommer aldrig glömma de.
De va precis som att nån slog undan benen på mig, jag föll bara ihop å satt där mitt på backen ibland allt folk på marknaden. Allt blev bara svart å tårarna bara rann.
Jag som skulle fått ta med mig Laffen (ena hunden) hem till mamma, hon va verkligen mitt allt,
hon fanns alltid där när alla andra svek, när ingen ville lyssna.
Men jag fick inte ens säga hejdå.
Efter den dagen har de varit nått som fattas, har kännts som att dom ljög för mig.
Kände på mig att hon levde och fanns kvar där ute.
Och NU ca 6år senare så fick jag veta att jag hade rätt, hon va inte alls avlivad, dom hade sålt henne.
Chansar på att de va för å få pengar till dom där äckliga jävla cigaretterna.
Men dessväre så kommer jag nog aldrig få veta vem som köpte henne eller hur hon hade de sista tiden.
Men jag hoppas verkligen att hon fick de bra den sista tiden, för de förtjänade hon.
 |
| Lafayette "Laffen" |
Usch jag blir bara så arg/ledsen och besviken på pappa när jag tänker på de.
Hon va mitt allt, de va hon som fick mig glad, de visste han.
