Louise Glansberg

Dag 1 – Presentera mig själv 

Är 28år och fyller den 31 oktober.

Har 3st äldre halvsystrar på pappas sida som man tyvärr inte har så bra kontakt med längre.

Har även 2st helsyskon, en storasyster och en lillebror. 

Är född på Nyköpings bb, men uppvuxen i ett mindre samhälle som heter Tystberga.

Har inget minne av att mina föräldrar har bott tillsammans, även fast jag vet att dom har gjort de när jag va superliten. 

Minns bara att mamma hade en lägenhet och att pappa brukade vara där tills vi hade gått och lagt oss och då gick han hem till sig. 

År 1991 tror jag att de kan ha varit är dock osäker men då fick vi inte bo kvar hos mamma för då skulle vi flytta till pappa och hans nya va de bestämt. 

Kommer ihåg hur arg och besviken jag va, jag hade ju precis lärt mig vårat hem nr. xD

Och hemma hos Pappa bodde vi tills valborg år 2000 då vi inte fick bo kvar längre för soc. 

Anledningen till de va pga att pappa missbrukade sina mediciner och de va alltför ofta bråk hemma, pappa använde oss för att få ut mer mediciner. Han lyckades nästan alltid lura läkarna till att ge honom mediciner för en längre period genom att ta med oss till psyket när han pratade med läkarna och skyllde på att vi skulle iväg med bussen. (pappa hade en gammal volvo buss som va omgjord till husbil.) De va inte alltid vi åkte iväg men visst hände de, och den där medicinen som skulle räckt under en längre tid va slut redan på andra dagen. Min låtsas mamma brukade gömma pappas medicin och därav bråken, för när pappa kände att han ville ha mer medicin så började han tjata på henne och hon försökte hålla på de länge vilket resulterade i att dom började bråka.

 

Pfhu, känner hur ångesten är på väg nu när jag skriver, de börjar trycka över bröstet och bli svårt att andas. Trodde aldrig att jag skulle känna så över att bara skriva lite om de. 

Aja mitt i allt de där så fanns de faktiskt små saker som gjorde de hela lite ljusare. 

En dag kom min låtsas mamma hem med en liten blandras hund som påminde om en Lancashire Heeler till utseendet. Han va rädd för de mesta men blev den som gjorde att jag kände mig lite bättre. Han va mitt allt, han fick namnet Luffy, vet inte varför men så blev de.
Efter ett kort tag så fick min låtsas mamma en Parson Russel Terrier som hette Linda i födelsedagspresent.

Luffy bodde inte speciellt länge hos oss, för en dag när vi kom hem från mamma och jag sprang upp i trappen för att få gosa lite med honom så hittade jag honom inte. Frågade Pappa och dom vart han var och då berättade dom att dom hade bytt bort honom mot två hänglås och en limpa cigg. Hela min värld rasade, hur fan kan man göra så?! Är inte en hund värd mer än så?
Jag va arg, besviken, ledsen. Men dom brydde sig knappast om de. Efter ett tag hörde dom nya ägarna av sig och berättade att Luffy hade blivit överkörd av tåget. (vet inte om de är sant eller om de ytterligare är en sak som dom ljugit om.)

De gick några år och dom fick för sig att skaffa en valp ur kullen som våran grannes hund va pappa till. De va bordercollie/schäfer/collie.
Jag följde med dit och blev kär i en valp, självklart inte i den som dom hade valt ut.
Men efter ett tag så blev de inte bara en valp utan 2 (Lafayette och Tiffany) och en av dom va den valpen jag ville ha. Han som hade tiken kom till oss för att hälsa på och då berättade han för mig att villkoret för att dom skulle få köpa två valpar från dom va att jag skulle ha den ena, att den skulle bli min egna hund. Ingen blev gladare än jag, fick en hundkorg av honom innan han åkte oxå. Lyckan varade dock inte så länge, så fort han hade åkt och vi gick in så sa min låtsas mamma att hunden aldrig skulle va min så tog hon korgen, jag blev besviken igen men de va ändå jag som fick ha hand om valpen. Min låtsas mamma och pappa tog nämligen knappt hand om nått av djuren som fanns hemma hos oss.

Men tillbaka till valborg år 2000, Jag och min bror va tvungna att hänga med pappa och min låtsas mamma till en sommarstuga som låg utanför Hölö.(Södertälje typ)
När vi va där så tog pappa självklart slut på sina mediciner.
När vi skulle äta så blev min låtsas mamma arg på min bror och i stort sätt slängde maten på honom vilket resulterade att han slängde tillbaka den på henne å då fick han gå ifrån bordet. Vilket han oxå gjorde, han drog ut i skogen. (sommarstugan låg mitt ute i skogen där de knappt fanns några grannar, iaf inga som va där ute då.) Jag åt klart och sen gav jag mig ut för att plocka bär till min bror så han skulle få äta nånting. När jag kommer tillbaka så står min låtsas mamma och slåss, pappa ramlar i backen och hon står bara och sparkar på honom. Jag gick emellan och då skrek hon åt mig att jag skulle flytta på mig annars skulle hon slå mig istället, svarade och sa att hon gärna fick göra de om hon ville och hon höjde handen.
Jag va beredd på att få de där slaget i ansiktet men då kom Lafayette (hunden som skulle varit min) och morrade, visade tänderna å högg i luften mot henne. De va inte populärt så hon fick ta smällen. :/
Smällde till min låtsas mamma, tog hunden och sprang iväg. När man kom tillbaka senare så hade dom inte slutat bråka utan då hade pappa lagt sig framför bilen och hon satt i bilen, fick honom att resa sig upp å då körde hon på honom. De va ungefär då som jag ringde till min helsyster som va på fest hos våra halvsystrar, dom lyckades få pappa och köra hem oss till dom och efter de så slapp vi bo där.


Skulle kunna skriva ett bra mycke längre inlägg om allt där hemma hos pappa egentligen men ja de räcker väl kanske med de här nu.
Utan hundarna i mitt liv vet jag inte vad jag hade gjort, Lafayette va min bästa vän sen dagen hon kom till oss. De va med henne man pratade om folket som mobbade en i skolan och om hur allt va hemma, för självklart så räcker de ju inte med att ha de pissigt hemma man måste ju bli mobbad oxå. *ironi*

När vi flyttade hem till mamma så trodde man att allt skulle bli bättre men så blev de inte riktigt.
Jag lyckades övertala pappa och dom om att jag skulle få låna hem Lafayette till mamma och hade henne hos mig i ca 3 månader och gud va bra jag mådde, hon oxå för den delen. Men så kom dagen då jag va tvungen att lämna tillbaka henne, hade lyckats få min låtsas mamma och pappa att gå med på att jag skulle få henne om jag lyckades övertala min låtsas mamma. Men de lyckades jag inte med för hon ville behålla henne när hon såg hur bra hon skötte sig. Efter ett tag hade hon ångrat sig och undrade om jag ville ha henne men då hade min låtsas pappa ångrat sig å sa att inga av pappas ägodelar kommer in i hans hus. Så hon blev kvar hos pappa.

Efter några år så fick jag en alldeles egen hund av min mamma och låtsas pappa, en collie tik vid namn Ziglines Dream Shalada. "Traysy"

När jag va ute med henne så fick några av killarna från området för sig att de va okej att slå mig, en håller i och en slår. De blev som sagt va inte bättre av att man hade flyttat till mamma.
De blev inte bättre fören jag började på fordon och lyckades få lite kompisar.

Men bäst blev de nog när jag flyttade till Örebro, eller ja efter att jag hade bott här ett tag och de hade tagit slut mellan mig och killen jag flyttade hit för.
Blev utan bostad men fick flytta in till en kompis lillasyster som jag inte hade träffat så mycke alls, men vi blev kompisar och utan henne hade jag nog deppat ner mig totalt. Utan henne hade jag nog inte varit den jag är i dag. Tveksam till om hon vet hur mycke hon faktiskt hjälpte mig, men om hon läser de här och har orkat tagit sig ända hit ner så vet hon. ;)

De va lite eller ja ganska mycke dåtid.

Idag så bor jag tillsammans med min Sambo, våra 2 rottweilers, 2 marsvin, en katt och en hamster.
Finns även ett akvarie, så ja de känns lite som ett zoo. xD
Mitt största intresse är nog hundarna men sen kommer även fotografering,
vilket jag hoppas på att jag lär mig mer om.
Jobbar timmar som flygplatskontrollant.

Hade väl iofs bara kunnat skriva de här sista och struntat i resten men aja