Louise Glansberg

Dag 2 – Presentera min hund

De finns två hundar här hemma, så börjar med den som hänger med mig mest. :P

Texas heter han och han fyller 2 år den 13 februari.

Har alltid velat ha en rottis men de har aldrig blivit nån pga att folket intalat mig till att jag aldrig skulle klara av en. Att jag inte klarar av stora hundar.  Men så träffade jag Patrik och hans rottis tik Amber och jag blev ännu mer såld på rasen.

Vi kollade runt lite efter omplaceringar, träffade en hane oxå men han gjorde utfall mot Amber direkt och man fick verkligen noll kontakt med honom så han gick bort.

Vi bestämde oss för att ta en valp från en kennel i falun som vi hade pratat med, men sen satt jag på blocket och blev kär i en liten valp som jag mailade på.

Han skulle säljas 12v gammal för att ägaren hade kommit på att han skulle börja plugga på annan ort och inte kunde ha kvar hunden. (Tycker att man borde veta sånt innan man skaffar valp.)

Fick svar om att han fanns kvar så vi åkte för att kolla på honom och han fick följa med hem. Hans namn då va Roy, men de byttes till Texas så fort han följde med oss hem.

När vi sen väl hade kommit hem och vi skulle ta på honom halsbandet för att han skulle få gå ut å kissa så kom monstret fram i honom, han morrade, visade tänderna och högg i luften hade man otur så blev de i handen. :P

Och så gjorde han så fort man nästan rörde vid honom, kommer ihåg att jag kände mig lagom förstörd då. :P

Men med hjälp av Amber som sa åt honom och massa träning så blev han bättre, mycke bättre.

Han blev världens bästa valp som kunde va med överallt utan att bry sig speciellt mycke om sin omgivning.

Den hunden saknar man nu, för nu när han är unghund så har han väldigt svårt att slappna av på nya ställen.

Något vi försöker jobba på men ibland känns de som att man står still just där. :P

Planen med Texas va att han skulle vara min träningskompis, att vi skulle träna freestyle och rallylydnad.

Men nånstans under sin uppväxt så tappade Texas sin uthållighet så just nu försöker vi jobba upp den med små korta pass och hinna avsluta innan han tröttnar. Så de blir inte så mycke träning där som jag hade velat, men jag hoppas på att den dagen kommer då han orkar lite mer än bara 2min innan han tröttnat. :)

Han är även den hunden som fått mig att aldrig mer vilja ha en rottis valp, blir de nån mer rottis för mig så kommer de bli en äldre omplacering. :P Men trotts de så är han mitt allt! Älskar honom hur mycket som helst.

Den andra hunden som finns i hushållet är en tik på 5år vid namn Amber.
Min sambo hade redan Amber när vi träffades och hon är den som fick mig att inse att jag visst klarade av stora hundar, att jag visst skulle klara av en rottis även fast folk sagt åt mig att jag inte skulle göra de.

I början när vi va tillsammans så brukade jag ha Amber när Patrik åkte och jobbade, vi gick en massa långa skogsrundor och tränade även på att gå i koppel nått jag inte tyckte att hon va så bra på då man mest hängde som en liten vante i ena änden av kopplet. Tog inte alls lång stund innan hon gick bra mycke bättre i kopplet, fick tjata en del på hennes husse å visa hur han skulle göra och snart gick hon bättre även med honom.

Hon är en väldigt glad tjej som verkligen lyser upp när man tränar med henne, och hon har lite mer av den där farten jag saknar i Texas. Och hon orkar träna i mer än 2 min oxå. :P

Har haft mina funderingar på om hon kanske skulle få vara den hunden man testar på en tävling med, men är lite små osäker på om vi skulle klara av de med en massa hundar runt omkring oss.

För damens minus är att hon har problem med dom flesta andra hundar, dock så har hon blivit bra mycke bättre än vad hon har varit för här om dagen så stod en liten pudel och skällde mot henne samtidigt som ägaren och hennes väninna försökte prata med mig och hon brydde sig inte speciellt mycke om den hunden, hon kollade nån gång på den men inte mer än så. Hon hade mest fokus på mig, och gissa om man blev glad. :)