Allt känns rätt meningslöst nu faktiskt.
De är ju Johan jag älskar, de är Johan jag vill ha!
Han säger att han älskar mig oxå, men ändå så tror han inte på oss.
De gör ONT!
Enda gången de har känts "bra" var igår när han va hemma när jag kom hem och vi pratade, men så fort han åkte så va de precis som att en bit av mig försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar