Jag har nog aldrig längtat lika mycke efter att få träffa psykologen som nu.
Gah helst skulle jag vilja träffa henne nu med en gång.
De gör verkligen ONT i bröstet på mig.
Allvarligt.
Och jag vet att de här kanske låter stört och töntigt.
Men de känns som att jag har tappat livsgnistan totalt, skulle bara vilja försvinna.
Och NEJ jag menar inte att jag ska göra nått dumt de skulle jag aldrig våga eller vilja me tanke på folk som bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar