Louise Glansberg

Jag skulle vilja ha nån att prata med, 

nån som inte skulle döma en, 

nån som inte skulle tycka att de va jobbigt om jag började gråta,

nån som inte skulle tycka att man va töntig,

nån som inte skulle påstå att jag överdriver allt, 

nån som inte säger åt mig att va tyst och sluta, 

nån som inte påstår att jag hittar på för att försöka va "värst",

nån som bara skulle krama om en och säga att de kommer kännas bättre en dag.

Nån som skulle bry sig på riktigt.

Tycker de är lite roligt med dom som påstår att jag överdriver, hur vet dom? 

Har dom vart med när jag har växt upp utan att jag har märkt dom?
Har dom sett allt genom mina ögon?
Vet dom hur jag egentligen mår bättre än jag?

Klarar ju uppenbarligen inte ens av att skriva de här inlägget utan att gråta så nu lägger jag ner de för en stund.