Allt känns mest piss just nu, så fort ja blir själv så kommer den trevliga ångesten å hälsar på samtidigt som alla tankar. Jag känner mig mest i vägen överallt, känns inte som att man har nånstans å ta vägen heller.
Och folk som säger att jag är i den här sitsen för att jag inte kämpar kan ta å köra upp nått nånstans. Ni har inte den blekaste om vad jag gör eller nått så håll bara käften!
Ne nu ska jag gå ut å rasta passaten som gör mig rädd men samtidigt är de enda som får mig å må lite bättre. Bye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar