Louise Glansberg

Blä usch och fy! Har känt mig depp ända sen jag fick veta att min tid för utbildningen blivit flyttad och med risken att få åka dit själv.
Förut va vi fyra, nu är de förhoppningsvis en till och jag annars bara jag.
Blä! Den där rädda lilla haren som jag va förr i tiden har tydligen kommit tillbaka. :/ 

Jag som blev ganska glad av att få höra att vi va fyra som skulle samåka från örebro, nervositeten minskade ganska mycke då. Tills man fick de där smset om att de blev ändrat för min del, då ökade nervositeten kan jag lova.
Ända gången jag inte tänker på de är när jag är på Ica och praktiserar.
Så Ibland har jag bara lust att stanna kvar där. xD

Aja jag lär väl överleva, och för vissa kanske de är en skitsak men för mig är de tyvärr inte de.
Får tryck över bröstet å hjärtat slår lite fortare än de ska när jag tänker på de.
Haha usch. :P De blir inte så mycke bättre av att medicinen mot de snart är slut heller, så ja gör som man inte ska å har hoppat över den i några dagar för att kunna ta de då när jag är och ska dit i hopp om att de ska kännas en smula bättre då iaf.