Ska börja jobba på onsdag igen,
känns väl sådär nu när man fått veta att man ändå inte ska få vara kvar.
Annars så är de väl som de har varit ett tag, de mesta känns bara jobbigt.
Orkar inte göra nånting, blir mest irriterad när folk kommer hit.
Är inte meningen men orkar verkligen inte.
Alla säger att jag ska vara stark å tänka på mamma,
jag försöker vara stark å tänka på henne å skita i mig själv.
Men vet inte om jag lyckas så jävla bra eftersom att jag bara blir irriterad
Förlåt men jag är inte stark, inte nu längre.
Känns som precis allt rasar samman å man står här själv, känns inte som att jag kan prata med nån om hur jag verkligen mår. Visst finns flera stycken som säger att jag kan prata med dom om allt, när som helst.
Men ne de kan jag inte, kan inte ens prata med psykologen om hur jag känner.
Ne blir nog till att lyssna på Within Temptation å stirra upp i taket ett tag.
Du ska inte vara stark för någon annan när du har nog med dig själv! Både mamma och vi andra vill att du ska må bra och det gör du inte om du inte tänker på dig i första hand...
SvaraRaderaOch snälla, försök byta psykolog så att du har någon du kan prata med!
Jag älskar dig! Kram
håller med Bea.. :)
SvaraRadera