Så fort man kommer "hem" så hälsar ångesten på, så himla trevligt är de.
Blä!
Sen att folk ljuger å hittar på saker om en mest hela tiden är väl inte så himla skoj, ännu mindre skoj är att såna som jag trodde va mina vänner tror på skitsnacket som sägs.
Hade dom känt mig, hade dom vetat bättre än å tro på sånt skit.
Men ibland har man fel, JÄVLIGT fel!
När man behöver dom som mest så sviker dom gång på gång,
är de så jävla konstigt att man har svårt för att lita på folk sen?
Nej jag tycker inte de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar