De tog typ 5 månader innan ja ens ville träffa nån kille efter att de tog slut mellan mig å Johan. Sen fick ja för mig å träffa en person som jag i vanliga fall aldrig ens hade gett en chans, men fick för mig att de kanske va bra. Man måste ju våga chansa nån gång iaf. :)
De gick ju som de gick, jag vet inte säkert men jag tror att jag föll för honom för jag verkar ju inte få bort honom från mina tankar. Hur som, han vill inte ha mig mer än till en sak. Så jag borde ju släppa honom, ja vet de å eftersom att han egentligen är nästan allt som jag inte vill ha så borde de ju va ganska lätt kan man ju tycka. Men nejdå de är nånting som gör att de inte går.
Kanske stämmer de här:
"det man inte kan få,
kan man inte motstå"
Verkar ju inte bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar