Louise Glansberg

Ibland tänker man tillbaka även fast man inte borde,
jag funderar ganska ofta på om jag hade mått bättre psykiskt om jag hade haft en bättre uppväxt.
De är ju nånting som jag aldrig kommer att få veta, så de är nånting jag borde ta och lägga på hyllan.
Men ändå så kommer de dagar då man inte kan låta bli att fundera på de. 

De finns dagar då jag blir arg på mig själv för att jag mår som jag gör, vet att jag är den enda som kan göra nånting åt de. Men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas att göra nånting åt saken, varje gång jag har varit på väg att lyckas så har jag "blivit omkull kastad" igen. Missförstå mig rätt, jag mår bättre än vad jag har gjort, men de kan bli bättre. Stundtals har de varit lite bättre. 

Har kommit fram till att jag inte umgås med en enda människa, man hör av sig till folk, man bestämmer att man ska ses. Men så blir de alltid avbokat på ett eller annat sätt. Har fått för mig att man kanske hade mått snäppet bättre om man ändå hade haft nån att umgås med stundtals istället för att sitta hemma och va isolerad. Jej, nu har ja gjort de igen, ytterligare ett sånt där meningslöst depp inlägg.