Trodde att allt va på väg och bli bättre men nej, tji fick jag igen.
Ångesten verkar va en av mina bästa kompisar.
Eller ja iallafall är de vad den tror för jag hatar den.
Hatar den här jävla känslan i kroppen.
Hatar att tårarna bara rinner och att man inte kan stoppa dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar