Tänker lite för mycke ibland känns de som.

Allt känns mest blö just nu.

Milda är för tillfället hos Andreas och Camilla, och skulle de va så att dom fortfarande vill ha henne efter att dom har testat ett tag så flyttar hon.

Känns lite halv jobbigt även fast jag vet att hon skulle få de hur bra som helst.

Annars då, tårarna rinner för minsta lilla, är ap känslig.

Finns så himla mycke jag skulle vilja skriva ut här men väljer istället att hålla de inom mig.

Varför ska man släppa nån så nära inpå en för? Folket drar ju efter ett tag iaf, speciellt när man mår som sämst å behöver dom som mest. :(

Jag börjar faktiskt tro att jag är livrädd för å fästa mig vid nån igen, eller ja jag kan nog säga att jag är de för de känns som att jag börjar stöta bort dom som är på väg å komma en nära.

Allt känns mest upp och ner och ut och in. 

Jag tänker för mycke, och jag har ingen aning om vad jag vill. :S